Från Mauritius flög jag till Johannesburg. Avstånden i Johannesburg är långa, det finns ingen lokaltrafik och det är för farligt att gå runt på egen hand. Det enda alternativet är taxi. En riktig skitstad, kan inte förstå hur någon kan vilja bo där. Förra lördagen tog jag mig därifrån till Swaziland, det ligger på vägen till Maputo så det kändes som ett ställe lagom att bryta av resan på. Efter en natt i Mbabane omgiven av bibelreciterande amerikanska kristna fanatiker drog jag vidare till Moçambiques huvudstad Maputo.
Maputo är helt annorlunda mot Johannesburg, det är en stor stad men överskådlig. Det är mycket liv på gatorna, många restauranger och butiker. Det är inte heller något problem att vandra runt på gatorna och ta sig mellan olika ställen jämfört med Johannesburg där gatorna nästan är helt tomma. En väldigt trevlig stad. Att det här landet har genomlidit ett av de jävligaste inbördeskrigen i modern historia kan man inte tro när man vandrar runt i Maputo. Dar es Salaam i Tanzania tex är inte i närheten av att vara så här utvecklad och de har inte haft något inbördeskrig.
Här är de flesta backpackers äldre (runt min ålder) och mer erfarna än i tex sydostasien så jag hittar trevliga människor att hänga med. Vi var vid fiskmarknaden och köpte languster, fisk och jätteräkor till lunch(bilder ovan).
Skymning från vår terass i Maputo.
Att ta sig från ett ställe till ett annat är alltid ett projekt. När jag skulle till Tofo från Maputo klocka ringde klockan 4.45 vilket är en bra tid. Busstationerna, juntas, ligger ofta i utkanterna av städerna, bussarna kallas för chapas vilka är minibussar ombyggda för att få in maximalt antal passagerare och packning. Man får knöka in sig i ett säte (de har pressat in fyra säten i rad), under alla säten ligger packning, rissäckar eller annat så man kan inte sträcka på benen. I bästa fall stannar de varannan timme så man sträcka på sig. Landskapet är fint och varierande, ibland små samhällen, ibland hyddor av gräs och små jordbruk där bonden plogar förhand med en oxe framför sig. Mat på vägen köper man av människor som springer fram till bussen med frukt, bröd, läsk, kokosnötter och annat så snabbt den stannar till. Efter drygt åtta timmar kom jag med kramp i benen fram till Tofo.
Tofo är ett litet samhälle vid kusten som har utvecklats till en turistort med billigt boende, under de sydafrikanska skolloven är det fullt med gäster, nu är det halvtomt. Stranden är superfin med ren sand och bra vågor, det är precis att vattnet svalkar. Det är betydligt bättre här än på Mauritius och på buktens tre kilometer långa strand trängs cirka 30 personer. Husen skyddas från stormar av höga sandbankar.
Stället jag bodde på, Bamboozi, har en servering uppe på sandbanken där man sitta och läsa, äta eller dricka en öl medans vågorna rullar in nedanför en. Boendet består av en säng med myggnät i en hydda av gräs omgiven av kokospalmer, delade toaletter och duschar. På kvällarna flyger det omkring fladdermöss stora som skator och igår kröp en orm över ingången tilll hyddan, 80 cm lång, nån cm tjock och grön som palmbladen, den slingrade upp i palmbusken bredvid där den verkar bo. Ett riktigt bra ställe att hänga på några dagar. Bilder ovan.
Valhaj med Garrett i förgrunden.
Det här området har högst population av valhaj i hela världen, världens största fisk som blir upp till 18 meter lång. Jag signade upp mig på en havssafaritur här om dagen där vi såg fyra valhajar, nån havssköldpadda och ett par gäng delfiner. De är lätta att se då de går simmar någon meter under ytan och silar plankton, båten lägger sig i hajens färdriktning och sen hoppar man i med cyklop, snorkel och fenor. Valhajarna var helt enorma, tog man i med simfötterna kunde man följa dem på någon meters avstånd i ett par minuter. En fantastisk naturupplevelse, de är enormt stora men lugna och ofarliga, till och med intresserade av oss och båten.
Danskarna och Jeanette.
Därifrån fick jag och en schweisisk tjej, Jeanette, lift med tre danskar upp till Vilanculo, ännu ett kustsamhälle. Jag och ett par av danskarna dök vid en örupp utanför kusten , Bazaruto. En ö med orörda kritvita stränder och korallrev.
Nedan en vanlig gata i Vilanculo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar