Fortsättning på Brasiliendelen

Julafton i Rio vart kul, runt 15 personer med blandade nationaliteter åt rätt trist mat på vårt hostel men stämningen var bra. Allt sker sent här så vid 12 drog vi ner till stranden för en fest som skulle vara där men givetvis tog det till 2 innan det började dyka upp folk. Efter en lång kväll slutade vi med att se solen gå upp sittandes på stranden vid Copacabana.

Nyår här i Brasilien är nästan i nivå med karnevalen i Rio. Det här gör att boendepriserna i alla turistområden går upp rejält, 800-1000 kr per natt för en säng i en sovsal med fem andra kostar det i Rio, ett hotellrum flera gånger mer än det. Så, jag har dragit vidare söderut vartåt jag ändå ska.

Nu är jag i Florianopolis (Floripa), en ö som ses som ett av Brasiliens största turistställen. De översvallande beskrivningarna jag fick i Rio har visat sig vara deras variant av något extremt turistigt ställe runt medelhavet, typ Saint Tropez. Rinaldho (känd Brasiliansk fotbollsspelare) var på gårdagens strandparty tex. Kidsen börjar festa runt 3 på dan, tar ett avbrott vid 9-10 för att sen dra vidare runt midnatt och kommer sen hem vid morgonkvisten, sju dagar i veckan. Väldigt kul om man är 16-24 år gammal men inte riktigt min grej, och dyrt som fan, mellan 400-800 i inträde på uteställena. Vilken överskattad håla jämfört med tex Utila utanför Honduras som jag var på förra året. Ett helt ok alternativt ställe för dem som gillar Thailand kanske.

Jag kan ge dem för att stränderna är fina, helt ok, men även de får lätt stryk av Thailand, Goa, Mozambique, Zanzibar etc etc.

En sak jag verkligen gillade när jag för länge sedan såg filmen ”The aquatic life with Steve Zissou” av Wes Anderson var den udda filmmusiken som består av David Bowie-låtar framförda på portugisiska av en Brasilianare. Det här trodde jag var ett typiskt kufiskt påhitt av Wes Anderson, det är det inte. Här är det standard att mediokra band framför gamla hits, på portugisiska, allt tänkbart som Beatles, The Police, Bob Marley, Eurytmics, The Eagles etc det största bottennappet var nog Jimi Hendrix ”Hey Joe”, episkt uselt.

På fredag drar jag vidare till ett extremt oturistigt ställe, Porto Alegre, huvudstad i sin delstat längst ner i södra Brasilien. Här har de inte mage att dra upp priserna inför nyår och jag är less på den turistiga känslan som både Rio och Floripa har. Jag passar inte alls in på såna här ställen, även om Rio vart väldigt lyckat. Så, det blir nyår i Porto Alegre.

Bortsett från min neggiga attityd mot Floripa så är allt fantastiskt, det är otroligt skönt att ha hela dagarna för sig själv, kunna göra vad jag vill utan tanke på någonting. Det är bara resdagar var tredje-fjärde dag jag måste hålla tider. Idag satt jag på stranden i halvmulet väder och läste ett par timmar och drack en öl, lagom förströelse på en onsdag. Men jag vill ha mer äventyr och vill ut i vildmarken med berg och liknande, så inte så många mer turistställen.

Utanför Porto Alegre ligger Brasiliens vindistrikt så jag kanske tar mig tid att se det, kanske kan jag få ihop till en artikel att sälja in till nån tidning. Bilderna är det svåraste att få tillräckligt bra.

Första inlägg från Brasilien

Nu har jag kommit tillrätta i Brasilien. Landade i Sao Paulo, Sydamerikas största stad och även dess ekonomiska centrum. Sao Paulo är tre gånger så stort som Paris och här lever 22-23 miljoner människor, det ger lite perspektiv till Uppsalas firande att de numera klassas som storstad då de precis kravlat sig över 200 000 gränsen i befolkning.

En av Sao Paulos första höghus i centrum.

Sao Paulo har väldigt dåligt rykte när det gäller kriminalitet men det verkar vara bättre nuförtiden. Den del där jag bodde, Vila Madalena, är bland de säkraste. Den här delen är väldigt ”inne” just nu med hektiskt nattliv, många butiker och nyetableringar över allt. Här kan man till och med gå omkring på kvällarna utan att bli rånad.

Jag och Tor sitter på en takterass och gömmer oss för ett skyfall.

Sao Paulo har en väldigt stor del immigranter från hela världen, bland annat den största populationen japaner utanför Japan med runt 750 000. Det finns en japansk stadsdel som heter Liberdad med många japanska butiker och restauranger.

Lunchdags på Bar a Mané i slauhallen.

Sen är det även en stark matkultur här, något som de tre miljonerna Italienättlingarna bidrar till, pizza är stort här. 

Saluhallen i Sao Paulo.

Jag hade inte tänkt se Rio de Janeiro men alla här säger att man måste se Rio och visst vore det lite synd att missa det när man väl är här. Det blev dumt nog 6 timmar norrut för att sedan åka tillbaka söderut. Så, julhelgen spenderas i Rio. Lapa sol på Copacabana känns som ett helt ok sätt att fira julafton på. Så mycket julkänsla blir det nog inte när det är 30 grader varmt.

Rio. Copacabana åt höger.

Idag var jag upp på Corcovado, kullen där den kända kristusstatyn står som man brukar se på alla bilder från Rio. Utsikten var enastående, se filmsnutten.

Jag bor vid stranden efter Copacabana som heter Ipanema, här är rätt lugnt och säkert jämfört med andra delar. Om det inte vore så dyrt i Brasilien hade jag kunnat tänka mig att stanna längre, priserna är nästan på svensk nivå och jag har spräckt min veckobudget flera gånger om. På måndag åker jag söderut till Florianapolis, 115 mil, bussarna är otroligt bra och komfortabla men resan kostar också runt 800 vilket nog är minst lika mycket som det skulle kostat i Sverige.

Imorgon på julafton är allt stängt, så mitt hostel ordnar med julmiddag för självkostnadspris. Det lär bli en bra fest. Finns två andra svenskar här.