Södra Laos och lite Kambodja

Champasak långt ner i södra Laos är en liten håla vid Mekong, 3 km långsträckt med totalt två gator. Bussen dit funkade för mig, en fransyska bakom mig vart arg för att jag fällde bak mitt säte, men det kan jag leva med. Det som finns i Champasak är ett ett Khmertempel som ska vara det finaste i Laos. Valde det okloka valet att cykla. Cyklarna är för små, passar en 14-åring. En mil dit, en mil hem, 37 grader i skuggan. Vart helt vimmelkantig av utmattning. Har man sett Angkor i Kambodja var det inte värt det men en trevlig utflykt. Hade ont i hela kroppen dagen efter.

Ruiner av tempel i Khmerstil.

Ingång till tempel.

Sceniska gamla knotiga träd

Tillbaka till Pakse gick jag upp tidigt och flög först till Siem Riep (där Angkor ligger), Kambodja,  och sedan vidare till Sihanoukville vid kusten. Vet inte riktigt varför, gillar inte sand och badar extremt sällan. Kände inte heller för att dyka, vågar inte riktigt med mina ryggproblem. Har badat en gång, i pool.

Väldigt liberal inställning. I Laos stänger allt enligt lag 23.30, här stänger vissa ställen aldrig. Ganska smutsigt ställe med otäcka mygg och dammiga vägar. Men att ligga och läsa i solen är trevligt. Inget favoritställe, försökte förklara det för några ungdomar som inte sett så mycket. De älskade Sihanoukville, sa åt dem att åka till Utila utanför Honduras, lär inte hända.

Ganska ok strand i Kambodja

Ur ett sydostasiatiskt perspektiv är stranden inte så fantastisk. Thailand och Phili krossar detta. Men det är alltid vackert att se solen gå ner över havet.

Solnedgång över havet

Tog taxi till Phnom Penh, nästan fem timmar. Slapp att ta mig en mil till busstationen i Sihanoukville och sen från busstationen i PP till hotellet, drygt 500 kr får man se som rätt bra ur ett svenskt perspektiv. Buss hade hamnat på ca 60 % av det, och gå upp i ottan.
Jag börjar se framtiden för mina resor. Folk skryter om att cykla från London till Beijing, cykla hela Sydamerika runt etc. Uppsala till Beijing med taxi vore helt nytt, jag kommer skapa en helt ny trend inom resande.

Phnom Penh är en väldigt trevlig stad, var här fem år sedan. Ganska hektiskt men inte som Bangkok, det verkar utvecklas väldigt snabbt. På fem år har det dykt upp mängder av nya ställen, boende, ätställen och ölbarer. Det här är nog en av de mest intressanta städerna matmässigt just nu i Sydostasien, det finns många ställen jag skulle vilja prova. Borde planerat ett par veckor här. Såg traditionsenligt Super Bowl på amerikansk sportbar.

Mer händelselös information från Laos

Den här resan har verkligen varit händelselös. På grund av min rygg kan jag knappt resa längre, till och med Laos är för krävande. Stannade drygt tre veckor i Luang Prabang, undviker att flytta på mig så långt det går. Nattbussen tillbaka till Vientiane var hemsk, tog flyg efter det, då kan jag pressa mig i 50 minuter och sen är jag framme. Det är så problematiskt att det inte längre är särskilt kul eftersom jag inte kan göra nåt, kan bara äta på restauranger som har bar eller ståbord. Alla dagsturer som kräver tuk-tuk eller minivan går bort. Taxi funkar.

Luang Prabang är i och för sig trevligt, men tre veckor är lite väl.
Går man 15 minuter från centrala Luang Prabang ser man hur det normalt ser ut med jordvägar och enkla hus. De flesta bor enkelt och sitter och lagar mat över eld. Luang Prabang verkar vara extremt gentrifierat, tror inte några vanliga människor har råd att bo inne i centrum.

Vanlig gata.

Typisk vy av Mekong från Luang Prabang. Mycket grönska, en del låga berg. Åkte längs floden en dag till en botanisk trädgård, trevlig svettig dagsutflykt.

Namkhong/Mekong

Vackert tak i Luang Prabang. Det mest heliga templet i Laos för buddister. Det finns tempel överallt.

Fint tak.

Efter nån dryg månad i Laos har jag hunnit äta en hel del lokal mat. Dels finns det de vanliga kokosbaserade, kryddiga "stuvningarna" med kött, veggo eller fisk men de har en del helt egna rätter jag aldrig sett någon annanstans. De har inga kossor men vattenbufflar, något av det mest speciella är ett klet av chili, vitlök, örter, betelnötter och torkat buffelskinn (!). Serveras med friterade strimlor av sjögräs från Mekong smaksatta med sesamfrö och vitlök (heter Kaiphaen).

Kaiphaen och kryddigt buffelklet.

Annat är fisk bakat i bananblad, mald knaperstekt form av kött med knaprigt ris och örter som man lägger på salladsblad och viker ihop (Laarp). Ett par gånger testade jag en hel meny för att se hur det var att äta som de gör. De äter lite av allt, flera rätter som alla delar.

Tallrik med klassiska Laotiska rätter.

Just nu är jag i Pakse långt söderut i Laos. Tanken var att korsa gränsen till Kambodja härifrån och sen vidare, men har insett att den rutten är en av de värsta man kan göra i Sydostasien. Istället drar jag till Champasak i ett par dagar och sen tillbaka för fuska med flyg hela vägen till Sihanoukville, ett kustställe i Kambodja. Där verkar man mest ta det lugnt, sola, bada, dyka, tänkte inte göra nåt mer efter det. Måste bara passera Phnom Penh för att ta mig till Bangkok.
I Champasak finns det mest sevärda Khmertemplet i Laos, som en mindre version av Angkor i Kambodja. Här i Pakse finns ingenting, absolut ingenting, förutom att dra vidare. Jag har bara stannat för att läka min rygg. Blir några väldigt tidiga morgnar och jobbiga resdagar, får se hur det går. Måste vara i Kambodja innan helgen, mitt visum går ut.

Ännu en resa...

Den här resan blir nog rätt händelselös då jag har problem att ta mig vart jag vill och göra saker på grund av min rygg. 

Fina skyltar och elkopplingar.

Bangkok var olidligt varmt på ett sätt jag inte minns. 33 grader runt 9-10 på kvällarna, mycket värre i solen dagtid. Vilade mest upp mig efter resan och fixade saker som ny guidebok, T-shirt, jodsalva och annat jag behöver. Fick lättare solsting efter ha gått runt i ca fem timmar mitt på dan. Åt enastående bra lunch på japansk lyxrestaurang. 

Lunch på Tsu i Bangkok.

 Från Bangkok finns det ett nattåg till gränsen mot Laos med bäddar. Väldigt modernt och fräscht med bäddad säng, lampa, eluttag och draperi mot gången. 

Tåg.

Laos var jag i för 15 år sedan, sedan dess har landet utvecklats enormt. Turismen har exploderat, hela vägar och mängder av moderna restauranger och ställen att bo på.

Tak på tempel.

Ännu är Vientiane en av de lojaste, lugnaste huvudstäder man kan hitta, lite småtråkig. Sedan gamla Indochina präglas Laos fortfarande av fransk kultur, mycket franska turister.

Huvudgatan i Vientiane, byggd med Champs Elysee som modell.

Efter en nattbuss är jag nu i Luang Prabang som är den stad som drar mest turister i Laos. 15 år sedan kanske det var runt 20-30 turister här, nu säkert runt tusen.

Utsmycknad vid tempel.

 Turismen dominerar staden som är UNESCO-märkt och ligger vid Mekong (Namkong i Laos, kong=flod). Staden ligger som en halvö med Mekong på ena sidan och en mindre flod på andra som mynnar ut i Mekong.

Bro över bifloden.

Trots det finns en charm och småstadskänsla som är trevlig. Härifrån kan jag göra dagsturer på landsbygden och vandra mellan byar, tempel och vattenfall. Priserna är väl höga för allt som riktar sig mot turisterna men annars är det bra. Stannar här en längre tid.

Typisk gata i Luang Prabang. Skylt till min favoritrestaurang åt höger.

Kollar upp vilka ställen som det finns sovbussar till, det är det som avgör planerna, inte vart jag egentligen vill. Ser ut att bli till Pakse längst söderut i Laos, enkelt att ta sig därifrån till Kambodja eller Vietnam. Vädret spelar också roll, i veckan drog stormen Tembin in längs Vietnams kust, då vill man inte vara där.

Mexiko

Bild och text hamnar hur som helst, det får bli som det blir. Kanske fixar det senare.

Resan till San Cristobal de las Casas från Antigua var lång och jobbig. Dagen efter vaknade jag dålig med förkylning eller nåt och hade ingen ork att göra någonting på tre dagar, magen verkade inte heller kommit överens med den Mexikanska maten. Det som verkar finnas att göra är att besöka byar med ursprungsbefolkning. Väldigt kallt, första gången jag använt min fleecetröja.

I Mexiko finns det skönt nog riktiga, stora, bussar med väldigt bra säten om man betalar lite mer. Tog en 12 timmars nattbuss till Oaxaca. Oaxaca har väldigt gott rykte och ses som ursprunget för mycket av den mat man hittar i Mexiko. De har även kvar olika ursprungliga mattraditioner med myror och andra insekter. Åt en väldigt god rätt med myrägg.

Utanför Oaxaca ligger en gammal ruinstad, Monte Alban. En lagom dagstur om än väldigt torrt och varmt. De har flyttat de värdefulla statyerna etc till ett museum men var rätt sceniskt att gå omkring bland ruinerna.

Monte Alban. Inte så mycket turister.

Kranium från Monte Alban.

Något som så gott som alltid finns bland den här typen av ruiner är en typ av spelplan för ett bollspel de spelade.  Ibland kopplade till människooffer, men visst inte här i Monte Alban.

Bollplan i Monte Alban.

Staty från Monte Alban.

Här sitter en kvinna och säljer chili tänker man...

...nej, det är rostade gräshoppor.

Mexiko City är en väldigt stor stad med nånstans mellan 23-25 miljoner invånare. Den mäter sex i mil i ena riktningen och fyra i andra. Här vart jag återigen dålig och orkade inte göra så mycket. Att staden ligger 2240 möh och har svåra luftföroreningar gör det inte bättre. Såg deras otroligt stora antropologiska museum med saker från olika tidsepoker.

Stora torget, Zocaló, Mexiko City.

I söndags tog jag mig till en stadsdel söderut för att se Frida Kahlo-museet, där visade det sig att alla biljetter var förbeställda, och slut, med en kö på några hundra, mest mexare. Istället kollade jag Leo Trotskijs gamla hus, där han även blev mördad med en ishacka. Det tog 2,5 timmar tur och retur så jag orkade inte åka tillbaka en annan dag.

Trotskijs mausoleum.

El Salvador och Guatemala

Jag fick som tidigare nämnts skjuts till El Tunco. Tunco är ett litet ställe mest känt för att vara ett av världens främsta surfställen. Här finns verkligen dedikerade surfare, de bor månadsvis och ägnar dagarna åt surfing. Det finns en huvudgata som svänger av mot havet, samt denna gränd nedan med 6-7 ställen att bo på, det är allt. Det är här surfarna hänger. Alla ställen har murar och skjutdörrar, för säkerheten, innanför är de fina. Jag bodde på stället med blå mur och skylt.

"Min" gränd. Bakom murarna ligger fina innergårdar, porten längst bort är till stranden.

Mitt boende.

Stranden här är fin. Sanden är brunsvart och blir extremt varm på dan då solen ligger på. Helt omöjligt att gå ned till vattnet barfota. Under veckorna är det väldigt lugnt, som på bilden nedan. På helgerna kommer mängder av Salvadorianer från huvudstaden, ca 45 minuter bort, och stökar runt.

Stranden i Tunco utan Salvadorianer.

Surfare i El Tunco.

Skillnaden är väldigt tydlig om man jämför mängden människor nedan på en lördag vid solnedgång. Då fylls stranden upp.

Stranden med Salvadorianer vid solnedgång.

Jag kom på att jag bara badat en enda gång på resan, i en flod med vattenfall i Costa Rica. Jag är väldigt kräsmagad när det kommer till att bada och gillade inte ställena i Panama, Costa Rica eller Nicaragua (stenigt, orent vatten etc). Här passade jag iaf att bada i Stilla Havet för första gången i mitt liv, hade det inte varit för det hade jag inte badat här heller, vattnet var smutsigt av den mörka sanden. På eftermiddagen då det gick att gå på sanden. Pool har jag badat i, de är rena, och dykt.

Ostronförsäljare, väldigt stora ostron.

Jag har lyckats över förväntan att få bra plats i minibussarna vilket är det smidigaste sättet att ta sig runt. De åker från ett ställe, hämtar upp en från där man bor och lämnar av en dit man ska, ofta vid ens hotell, inga separata resor till bussterminaler etc. Problemet är att sätena inte går att luta och de är trånga. Det enda bra sätet är passagerarsätet framme, som de inte gärna släpper frivilligt. Jag har dock pratat med dem, förklarat läget, och fått dem att hålla det specifikt till mig. Bussen från Tunco till Antigua var hemsk, för alla utom mig, jag kunde fälla bak sätet, sträcka på benen och njuta av utsikten. Mina tramadol hjälper även till, utan dem skulle det nog inte gå.

Gamla allmänna tvättstället för kläder i Antigua.

Antigua var tidigare huvudstad i Guatemala fram tills 1773 då staden förstördes av jordbävning och vulkanutbrott. Det mesta raserades men grunderna består. Numera är den UNESCO-märkt och skyddas av staten så att ingen bygger nåt nytt hiskligt hotell eller liknande. Alla byggnader är låga och har en genuin kolonial känsla.

Raserade kyrkoruiner, Antigua.

Det är den största turistmagneten i Guatemala (nog större än Tikal som jag besökte för 5 år sedan). Mycket turister men ändå en trevlig känsla, dyrt dock. Skillnaden mot El Tunco var enorm, inte minst på grund av höjden, Antigua ligger på drygt 1500 meter så kvällarna är svala. Här finns det täcken istället för fläkt på rummen. Tunco var extremt varmt.

Mer delvis raserade ruiner, Antigua.

Till skillnad från de flesta städer på denna resa finns det saker att se och göra i Antigua. Atmosfären är fascinerande med alla gamla byggnader. Påminner lite om Cusco i Peru, fast säkrare och bättre väder.

Stora torget med vulkan i bakgrunden, Antigua.

Intressant var att minibussen från Tunco till Antigua kostade 20$, samma resa tillbaka från Antigua kostade 35$, 75% mer, samma bensinkostnad, buss etc. De vet att ta betalt i Antigua.
Från Antigua har jag rest vidare till Mexiko. Hemsk bussresa men Mexiko är väldigt trevligt och klart billigare, man får mycket mer för pengarna i Mexiko.

Celler för nunnor i gammalt kloster, delvis ruiner.

Nicaragua

Senaste tiden har jag varit i Nicaragua. Första anhalten var Granada, en gammal kolonialstad med många turister precis vid kusten till den enormt stora sjön Nicaraguasjön. Det fanns en del olika dagsturer man kunde göra, knata uppför en vulkan, åka snowboard nerför vulkansluttningar, båtturer bland öarna i sjön. Extremt varmt klimat.

Utsikt över Nicaraguasjön i Granada.

Stannade nån dag för länge och tog sen ett flyg till Isla de Maìs (Corn Island), det finns en större, som man landar på, varifrån det går en båt till den lilla, Little Corn Island.

Litet plan till Corn Island

Man passerar över Moskitokusten, helt utan vägar. Ibland fanns det hus mitt i ingenstans, nära floden.

Under helgen hade det dragit in en tropisk storm över området så regnet öste ned och de vanliga båtarna vilka är låga öppna träbåtar gick inte. Istället gick en, stor båt, en gång per dag anpassad till det sista flyget. Vågorna var ibland fem meter höga och vågorna slog in så att alla vart blöta från topp till tå, folk skrek av rädsla och spydde. Som en berg och dalbana, i en dryg timme, jag verkar inte kunna bli åksjuk som tur är.

"Gatan" på Little Corn, i regn.

 Väl framme höll lågtrycket i sig fram till fredagen vilket förstörde stämningen. På en ö finns inget att göra om det regnar förutom att läsa, kolla film eller äta och dricka öl på nåt av ställena. Fredag o lördag kom jag till slut ut och dök, sikten blir dålig av kasst väder men det var kul ändå. Efter solen kom tillbaka kunde man torka kläder (mina skor hade fortfarande inte torkat), bränna sig i solen och gå på jordstigar runt ön som hade varit nån decimeter gyttja fram tills dess. Ön är liten och man kan se hela ön på halv dag, finns inga bilar.

Typiskt ställe att hänga på, Little Corn.

I måndags gick jag upp 5 och tog första båten till Big Corn. I tisdags flyget tillbaka till Managua. Väl där gick jag direkt till utrikesterminalen och köpte en biljett till El Salvador, hade inte lyckats köpa över internet. Dyr biljett för 50 minuters resa, drygt 1500 kr, men bussen tar mellan 11-15 timmar. Träffade ett kanadensiskt vuxet par där med samma ärende, mannen kom ursprungligen från Salvador. De visste ett ok hotell i närheten som vi tog oss till. I onsdags upp 4.15 för ännu ett flyg, reste med kanadensiska paret. De hade ett hus ungefär dit jag skulle och skjutsade mig dit med sin bil, efter tvättat bilen från 1000 fågelskitar.

Bra väder på Big Corn.

Så, nu är jag i El Tunco, El Salvador. Ett turistigt ställe vid stilla havet med billigt boende och massa surfare. Tyvärr har jag inte tid att resa runt mer i Salvador, börjar få ont om tid, så nästa steg blir en buss till Antigua i Guatemala.

Mest djurbilder, från Costa Rica

 

Väldigt giftig röd groda i Costa Rica. Ok att röra men skulle man sen råka slicka på fingret eller klia sig i ögat är man rökt.

Sengångare i Cahuita nationalpark. De rör sig ca en halvmeter per minut, vilket är ett problem om de försöker korsa vägar.

Vacker men, som vanligt, väldigt giftig orm. Den här låg alldeles bredvid stigen. Man ska alltså inte knata runt på måfå.

Vy från stranden, vågorna bryts längre ut mot ett av få kvarvarande korallrev i Costa Rica.

Skogarna häromkring är regnskogar med en enorm täthet av djur och diverse användbara frukter och växter. Det är som ett enda stort växthus med frukter, och giftiga djur.

Gatuvy från San Jose i lugnt område.