Bergsstrapatser i Filippinerna

Första stopp i bergen var Baguio som är en kompakt stad 1540 meter över havet i deras bergskedja, enkelt kallad för Cordillera (spanska för bergskedja), som delar ön i nord-sydlig riktning. Japanerna drog sig upp hit i krigets slutskede vilket ledde till att den jämnades med marken. Nu är det ett gytter av hus och branta gator som fylls till bristningsgränsen under helgerna då Manilabor flyr upp hit. Klimatet är betydligt svalare med temperaturer på runt 11-12 grader på nätterna men solen värmer väldigt bra på dagtid så skillnaden blir extremt stor.

Risbonde i Sagada

Baguio var inte så charmigt men med en 6 timmars bussresa tog jag mig till Sagada vilket är betydligt trevligare. Sagada är en lugn liten by uppe i bergen med mängder av odlingar, mest ris men även jordgubbar och andra frukter. Det här är nog så annorlunda mot den gängse bilden av Filippinerna man kan komma. Kullarna är täckta av barrträd, lärkträd, vilket ger det en nästan alpin känsla bortsett från lite banan- och bambuträd som bryter av. Också alla terrasser med risodlingar så klart.

Begravningsplats i Sagada.

 Den lokala stammen här, Igorot, har en del udda sedvänjor. Det traditionella sättet att begrava någon är att lägga kroppen i en kista och sedan fästa den vid en bergvägg, ofta vid en grottmynning. Det finns många grottor, vandringsleder etc som är bra som dagsturer. Mellan risodlingarna och genom de små byarna mellan dem går det smala stigar som är som labyrinter.

Risodlingar i Sagada under plantering

Risterrasserna i Sagada var fina men de kändaste är de i Banaue som vart nästa stopp. Terrasserna är runt 2000 år gamla och är imponerande byggen med tanke på deras begränsade teknik på den tiden. Samhället är lite större och hetsigare än Sagada men det är ändå litet och rätt lugnt. Det här är den huvudsakliga turistdestinationen här uppe och det märks på deras lite mer påträngande försäljning av organiserade rutter vilket var obefintligt i Sagada, priserna är också högre.

Jobbig trappa när man är liten.

Vattenkanaler/stigar längs bergsluttningar i Banue.

I Banaue är det mer höjdskillnad och risodlingarna klättrar högt upp längs sluttningarna. Längs bergväggarna har de byggt kanaler för att leda vatten vilka även fungerar som stigar. Gångarna är numera ofta gjutna men är inte mer än ca 40 cm breda som bäst, ibland 20 cm. Ofta, som på bilden, finns det växtlighet runt om men ibland är det fritt fall neråt vilket var rätt otäckt.

Risterrasserna runt Batad

Terrasserna från ett närmre perspektiv.

En av de kändaste terrasserna är de som omger byn Batad, formad som en amfiteater med vidunderlig utsikt. De här samhällena är rätt isolerade, det tar runt en timmes brant vandring längs en stig för att komma till närmsta väg. Allt bärs dit till fots.

Klunga av hus mellan risodlingar med fin utsikt.

Nu är jag på Palawan, en större ö i den sydvästra delen av öriket. Planen är att ta mig norrut mellan några olika ställen för att sedan ta en färja till Busuanga. Ett av de häftigaste dykställena här med skeppsvrak från andra världskriget.